Dagens frukostskiva.

Garbage – S/T.

Jag vet verkligen inte var jag ska börja med det här?
TIll att börja med så vet jag fortfarande inte vad det är, och det redan med den här första och ”enklaste” av deras skivor, det är pop, och det är rock, och det har en stor del av ingredienserna som behövs för grunge, inklusive en av grungens viktigaste producenter (Butch Vig) som trummis, det har väsentliga inslag av triphop, det har integritet, det är flummig britpop…
Jag tror att man kan säga att det är ett hopkok av ungefär allt nittiotalet hade att bjuda på, i en eh… rockförpackning?
Okej, kanske fräst allt som första halvan av nittiotalet bjöd på.

Efter att det väl gick upp för mig hur bra garbage är så blev det ett av mina ljudideal, och framför allt låtar från deras andra och tredje platta har jag flitigt använt som testmusik för att känna in ljudet i nya spelningslokaler och ratta EQ till, varför? för att det har allt… jag ska inte gå in på det, vi kommer till de skivorna sen.
Den här skivan bjuder på allt från PJ-harvey doftande lugna flumlåtar om sex, till ösig gitarrock som nästan luktar pixies som handlar om depressioner… och sex.
Det tog mig faktiskt flera år att inse att Garbage är ett avde där banden vars låtar i helt larvigt stor utsträckning handlar om sex, utan att det känns tillgjort eller provocerande.
Sa jag att jag älskar den här skivan? det gör jag, och räknar med att fortsätta göra under lång tid.

Jag har nog inget att tillägga.