Dagens frukostskiva (jag beklagar uppehållet men jag har inte haft tid eller ork att skriva, andra har slitit i mig).
Brainpool – S/T

Visste ni att sverige hade en jävligt levande och bra popscen på nittiotalet, och då åsyftar jag inte Kent’s sövande mainstreamskval (det började dom iofs. mest med under 00-talet) och inte heller Broder Daniels falskspelade och sjungna gnölande, nej, jag åsyftar bra gitarrpop, sånt där som Brainpool, band som förstod hur man gjorde gitarrpop med banala men ofta träffande texter som gick hem hos både finniga tonåringar och en lite äldre pop/rockpublik.
Lika delar Beatles och Pixies, snärtiga tuggumirefränger, tramstexter, (olycklig)kärleks dravel, en liten dos passivt aggressiv ilska och distade gitarrer.
Och så var det den grejen med enkla körer och växelsång, man kommer förbannat långt med det.
Är det en skiva jag älskar? nej, inte egentligen.
Är det en skiva jag blir glad av? ja, som fan, och jag gillar hantverket bakom den, de enkla men ändå så effektiva poplåtarna som helt enkelt bara funkar jävligt bra.

Fråga: Varför har jag inte något med Popsicle i min skivhylla?