Dagens frukostskiva:

Oasis – Be Here Now.

Det finns en orsak till att det här sällan ses som en av Oasis bästa skivor, det är den inte.
Nu tänker jag inte påstå att jag är något större fan av Oasis oavsett, men en eller annan rätt trallvänlig trudelutt har dom ofrånkomligen lyckats producera, ingen av dem är dock med på den här skivan, istället bjuds vi på gitarrlarm, bredbenta rockdängor och vad jag upplever som en jävla massa utfyllnadslåtar, ja, hela skivan känns som den består av sådana där låtar som normalt sett ligger mellan de bra låtarna på en skiva, sånt där som inte alls är dåligt, men som inte på något vis sticker ut och därmed framhäver de bra låtarna lite extra (den syftningen blev inte helt bra,jag vet, men istället för att orka formulera den bättre så bjuder jag på en onödigt lång parentes, eventuellt med lite bisatser som inte behövs, som förklaring över min medvetenhet om bristerna, det skulle kunna vara ett tecken på att jag inte har mycket mer att tillägga i recensionen).

Som gitarrlarmig skvalpop så fungerar det rätt bra, bakgrundsljud som är trevligt men inte på något vis tränger sig på, att jag säger det där betyder att någon gång under de senaste tjugo åren så har den där gnälliga jävla sångrösten tydligen normaliserats tillräckligt i min hjärna för att inte längre göra mig skitirriterad så fort jag hör den…