Neil Young & Crazy Horse – Ragged Glory

Dagens frukostskiva (jaja, jag lyssnade då, men sen har det inte skrivits).
Neil Young & Crazy Horse – Ragged Glory

För er som hänger med så kan ni notera att jag saknar CD-skivor av artister som börjar på X, det är dåligt.

Det här är så fånigt jävla bra.
Det är en hel skiva fylld med låtar som man inte kan göra annat än gnola med i, och det trots att i stort sett ingen av dem sätter sig efteråt.
Det är skitbra låtar, det är förbannat bra melodier, det är skitigt snygga gitarrsolon, det är texter som man lätt trallar med i, och trots det är det ingenting som egentligen fastnar, men jag vill lyssna igen, och igen och igen.
Att det dessutom låter som tidig grunge, eller för att vara ärlig, det ÄR grunge, gör det inte sämre, det är dessutom, även för att vara grunge, riktigt förbannat bra.

Det svåra är att jag inte alls vet vad man ska säga mer, det är liksom egentligen en bagatell, det är inga direkta hits eller så alls, men ändå en sån där skiva som bara är bra och som det inte finns någonting att klaga på med, inte ens att den är för slätstruken, för det är den inte heller.
Vill man lära sig hur man spelar långa gitarrsolon utan att sätta några som helst hastighetsrekord eller göra någonting avancerat, men ändå få dem att vara trevliga att lyssna på så är det här fan en skolbok, detsamma gäller om man vill lära sig precis hur oviktigt det är att pricka alla toner rätt vare sig med sång eller gitarrspel.

Jag skulle vilja göra en sån här skiva.