Dagens frukostskiva 2:

Dive – Stills.

Det här är en kontrasternas morgon, det blir lätt så när den första är så kort.
Den här skivan är desto längre, och lugnare, dessutom en av de där skivorna som hängt med i mitt liv sen den släpptes -92 (innan dess hade annat av dem snurrat flitigt), och ja, det var under samma period sm jag halkade in allt mer i punkträsket, det hindrade mig inte från att kunna gilla annan bra musik, det här är precis det.
Hade den släppts fem år senare så hade det antagligen halkat med i triphopvågen och blivit oändligt stort.
Jag är en sucker för musik som ligger i gränslandet mellan elektroniskt och akustiskt, som inte bara lyckas blanda utan rakt av lyckas göra någonting eget som även i efterhand lyckas med konststycket att inte gå att kategorisera trots viss framgång (till skillnad mot musik som aldrig lyckats ”slå” just för att det varit för eget).