Dagens frukostskiva.

Dick Lundberg – Bara något jag skrev 94-01.

Kommer ni ihåg Baren? Från den där tiden då dokusåpor fortfarande innehöll en del riktiga människor (eller ”original” kallas det nog av vissa) och händelserna i huvudsak inte kändes helt planerade av produktionsbolaget?
Kommer ni ihåg killen som vann andra säsongen av Baren?
Han den där rödvinspoeten som inte riktigt passade in… om man bortser från att rätt många andra där och då inte heller gjorde det och därför istället för att framstå som outsiders så var det dom som stod för vett och sans och förmåga att samarbeta?

Den här recensionen handlar inte om Baren, utan om Dick, som då vann andra säsongen, och som lär få leva med det vare sig han vill eller inte.
Varför jag nu inledde som jag gjorde, trots att jag inte anser att Baren är särskilt intressant för större delen av hans musikaliska gärning kan ma nfråga sig, jag gör det just nu, och jag erkänner att jag inte har något bra svar, så vi kan väl göra såhär att du låtsas att du inte läst inledningen på det här, okej?

Hur som helst, Dick Lundberg, rödvinspoet, vissångare, skådespelare, arrangör och lite allmän taskspelare, här med en samlingsskiva med innehåll från de tidiga åren innan han blev en nationell angelägenhet bland annat genom sin medverkan i ett TV-program.
Då det är en samlingsskiva så är innehållet ganska varierande, och med ”ganska” så menar jag ”jävligt varierande”, det är allt från banaliteter som jag nästan tycker är pinsamma att lyssna på upp till riktigt jävla bra låtar som jag inte skulle skämmas en sekund över att bli påkommen med att lyssna på.
Några av låtarna får mig att tänka på Winnerbäck när Winnerbäck var som bäst (ungefär samma period som låtarna på den här skivan är ifrån då alltså), fast utan referenser till Linköping.
Sen har vi de som är bäst, det är när Dick inte är så mycket vissångare som popsnickrare, för om det är något han kan så är det att snickra snärtiga poprefränger som äter sig in i hjärnbalken och gärna innehåller ord eller fraser som man inte bör nynna på i fel sällskap, vilket man (om man är som jag) ofrånkomligen ändå gör.

Är det här en bra skiva?
Njae, det är en samling som fungerar lite som en överblick över de olika sidor Dick har, men i stort sett så nej, det är inte en jättebra skiva, framför allt inte som första bekantskap med Dick, men känner du redan till honom och gillar det så fine… då är den värd att lyssnas på någon gång åtminstone, och som samling så är den ärlig, den visar inte bara det bästa, men i stort sett så nej, lyssna på något annat med honom istället.