Dagens frukostskiva.
The Moffats – Chapter I: A New Beginning.
Jag ska börja med att reda ut några saker:
* Det här är min skiva, ingen annans.
* Alla borde lyssna på den här.
* Ja jag är frisk.
Jag var helt inställd på sötsliskig pojkbandspop med tillrättalagda stämmor, så döm om min förvåning när första spåret börjar med en distad rockgitarr som är riktigt hård och fräsig på ett rejält rebelliskt vis, lite så som jag föreställer mig att det skulle låta om Patrik Isaksson skulle göra en rockigare platta… det påminner alltså om en mjuk och gosig luddboll med rosa taggar av sockervadd och en kärna av renaste ondska.
Men för att inte vara så negativ så är det här faktiskt en helt lysande skiva att ha som studiematerial för att bli en bra låtskrivare, vad som än förekommer på skivan, låt bli det.
En textrad upprepad som ett eko av två andra med en liten tonhöjning per eko, don’t do it.
Texter där man rimmar på samma ord om och om igen ungefär såhär:
You are all that I want
You are all that I need
(You are all that I need)
Can’t you see how I feel
Can’t you see that my pain’s so real
eller
I don’t like sittin around
I don’t like beatin the ground
I wanna hear the sound
Of me and you just runnin around
Just don’t.
Om du tänker skriva om kärlek, försök att undvika klicheer, och om det inte går, se åtminstone till att det inte blir FÖR banalt.
When I think of you
I don’t know what to do
When will I see you again
Musiken i övrigt då? allt låter väl inte likadant?
Nej, helt rätt, den där första ”hårda” låten var ett specialfall, det är även deras våldförande när dom, antar jag, försöker spela ska, dom har även någon låt som skulle kunnat vara en outgiven låt som Gyllene Tider ratat att ta med som bonusspår på någon av sina eviga samlingsskivor, och som vi alla vet så är det inte mycket som ratats där.
Sen är det så klart en del mer typiska pojkbandslåtar, men även de låter rätt mycket som att dom har hört sådana låtar och försöker göra precis samma sak, men med banalare texter och ännu mer cheesy stämsång.
Cheesy texter? ja, jag kommer tillbaka till det hela tiden, det gav mig utslag.
The first time I saw you
You were walking
Down the beach at night
With the waves bowing down to you
In the bright moon light
Well, it must have been a signal
From up above
Cause deep in my heart
I knew that it was love
Naaaawh!
Gimme gimme gimme fried chicken.
Ja du bör lyssna på den här skivan, du bör lyssna noga.
En gång.
*
Att skivan är min beror på att jag fick den när jag fyllde år och jag överväger att rama in den som ett exempel på vad som är fel med världen.
Att alla bör lyssna på den är för att jag vill att fler ska lida så som jag gjort.
Att jag är frisk är en överdrift, sanningen är att jag nog inte är helt frisk utan kanske hade mått bra av ytterligare en dag med sängläge.