Dagens Frukostskiva.
Varnagel – Offentligt Häckleri.

Jag känner ännu mer samma sak med den här som med Räserbajsskivan här om dagen, det är en skiva vars ljudbild och musik liksom känns föråldrad, och det trots att den här är långt nyare, eller kanske inte trots utan på grund av? på grund av att den är nyare men samtidigt försöker låta rätt mycket som den andra?
Ah, elak inledning, det låter som om jag inte gillar den, men det gör jag, men samtidigt så känns det så mycket som att den vill låta som nittiotalstrallpunk mall 1A blandat med svensk melodiös åttiotalspunk 101.
Textmässigt kunde den däremot inte vara mycket mer aktuell än den är, tyvärr.

Och där har vi den här skivans starkaste punkt, texter; det är politiskt, det är genomtänkt, det är korrekt, det är ett band som inte låter som om dom bajsat fram texter lite på måfå och sen snyggat till, istället låter det till stor del som tydligt uttänkta politiska statements, inte helt sällan är det nästan så det blir FÖR korrekt.
Jag känner att det där kräver en liten förklaring.
Trallpunkscenen, när den växte fram, och jag talar om just TRALLpunk, inte all svensk punk som klumpades in under samma etikett, var inte alltid så politiskt korrekt, det var en scen där tramstexter, ibland ganska grova, inkorrekta, sexistiska, snuskiga och allmänt inte direkt genomtänkta, blandades med väldigt seriösa statements.
När nittiotalet drog mot sitt slut så kändes det väldigt mycket som att humorn försvann, trams och flams byttes mot enbart genomtänkta texter och politisk korrekthet, och Varnagel var inte helt oskyldiga till att medverka i den utvecklingen, vilket bland annat märks på just den här skivan.
Jag säger inte att den saknar humor, det gör den absolut inte, och framför allt gjorde inte bandet det, men det känns som att den bitvis kanske nästan är för korrekt hela tiden, på ett sätt så det nästan blir tråkigt.
Å andra sidan, det finns skivor med trallpunkband jag gillar från början av nittiotalet, som jag knappt kan lyssna på utan att först gå online och be om ursäkt för deras politiska inkorrekthet i vissa låtar, inte för att dom hade sådana åsikter, utan för att det är tramslåtar.

Det fortsätter låta som en sågning istället för en hyllning hör jag, jag får skylla det på att det är en genre som betytt mycket för mig, och ett band jag faktiskt gillat sen deras första demos, det är lätt att låta lite mer kritisk än planerat då, det är verkligen en förbannat bra platta.

Om man vill veta var trallpunk befann sig ungefär tio år efter att begreppet myntades så är det här antagligen det ultimata tidsdokumentet på gott och ont, mest gott, även om det kanske inte låter så på mig.