Jag blev utmanad på en sån där  10 book Challenge, att lista 10 böcker som har hängt med i mitt liv på något vis, böcker som påverkat och betytt mest för mig, och det blev så mycket text att jag känner för att dela med mig här med.

Ordningen är helt oviktig, menvi börjar med en dubbel, eller ja, de första två punkterna blir totalt sex böcker i sig, ooops!

1. Douglas Adams – The Hitchhikers Guide To The Galaxy.
Ja, den bör läsas på Engelska, även om översättingen är jävligt imponerande.
Jag har läst den serien fler gånger än vad som rimligen kan anses nyttigt, men trots det så upptäcker jag fortfarande nya detaljer eller saker som jag inte reflekterat över tidigare varenda gång jag läser den.
Men framför allt så är det här några av de böcker som fick mig att inse hur kul man kan ha med språk, (inte bara formuleringar utan även referenser, parenteser (det är rätt många (vissa går rätt djupt) i böckerna), fotnoter osv.) och att skrivregler är till för att utmanas.
Men kanske mer än någonting annat, det är en serie som visar att det egentligen inte måste finnas någon riktig ”story” i klassisk mening, det räcker gott med händelser, i flera fall i stort sett helt orelaterade, slarvigt ihopsnörda med varandra.

2. Douglas Adams – Last Chance To See.
Samma författare och istället för sciencefiction (eller vad det nu är) så får vi en dokumentär om utrotningshotade djur, även om det kanske snarare handlar om världen vi lever i, hur saker ser ut och varför djuren är utrotningshotade.
Trots det tämligen dystra upplägget så är det en av de  absolut roligaste böcker jag läst.

3. Terry Pratchett – Discworld
Jag försökte en bra stund komma på vilken bok i Discworldserien som betytt mest för mig eller som är bäst, jag gav upp.
Ännu en humorförfattare, som, likt Douglas Adams, i själva verket avhandlar rätt tung filosofi, politik och samhällssatir, men humoristiskt då, och inte en enda pekpinne syns till, utom när pekpinnarna är högst konkreta, i form av just pekpinnar.

4. Neil Gaiman – Smoke and Mirrors.
Ännu en brittisk författare? jajjamensan.
Jag skulle kunna säga att jag älskar allt Gaiman rört vi, men det är kanske inte sant, jag har inte slukat allt ännu, men bra nära.
Det här är en novellsamling som spretar åt alla håll och, det spelar ingen roll, jag har kommit fram till att jag läser Gaiman lika mycket för språket som för faktiskt innehåll, jag blir lycklig av hur han skriver, att han dessutom är en jävel på fantasy, i nutid, är bara en jävligt bra bonus.

5. J.R.R. Tolkien – Bilbo.
Knappast en bok som borde behöva mycket introduktion.
Jag var väl tio eller elva år första gången jag läste den, och under tonåren blev det alldeles för många gånger till.
Jag tycker den är jävligt mycket bättre än Sagan Om Ringen, den har, till skillnad mot Sagan Om Ringen, ett bra flöde, lagom humoristisk ton och rent allmänt är den behaglig läsning, om och om igen.
(Ja, jag har läst även härskaringentrilogin upprepade gånger).

6. Peter Englund – Brev Från Nollpunkten.
En samling essäer om människor och krig.
Kanske den enskilt mest lärorika bok jag läst om krig och om hur och varför saker kunnat gå så fel, så långt, så illa.
Jag kan med lätthet säga att den på många sätt har färgat min syn på hur viktigt det är att stå upp och säga ifrån när fascismen visar sitt fula tryne, hur viktigt det är att ALLA säger ifrån, det hjälper inte att några kämpar emot, men det räcker med att många säger ifrån.

7. Nick Hormby – High Fidelity.
Musiknördar, popreferenser, kärlek, oförstående partner, brinnande intresse som genererar minimal inkomst, blandband.
Behöver jag verkligen förklara varför det är en jävligt bra bok?
Glömde jag nämna att det är en massa torr svart brittisk humor i den?

8. Stephen Hawking – A Brief History Of Time.
En i mitt tycke lättläst förklaring av rätt många sådana där saker som hur universum faktiskt fungerar, svarta hål, kvarkar, tid osv.
Avancerad fysik förklarad på sätt så vem som helst kan förstå det.
Det var åtminstone vad jag trodde i många år, jag har senare fått lära mig att många anser den vara omöjlig att orka med mer än ett eller två kapitel av.
JAG tycker i alla fall att den är sjukt läsvärd för att få grepp om rätt mycket omkring oss, inte minst så innehåller den rätt bra förklaring av vad den vetenskapliga modellen innebär.

9. Tove Jansson – Hur Gick Det sen.
Kanske den svartaste muminboken av alla? på vers, och skriven med svår skrivstil.
Som fyraåring kunde jag recitera den ordagrannt för mina kompisar, vars föräldrar imponerades av att jag kunde läsa så bra (jag lärde mig läsa flera år senare), och älskade den, det gör jag fortfarande.

10. Douglas Coupland – J-pod (eller Microserfs).
Vill man vara elak så kan man påstå att det är samma bok som han skrivit två gånger, men uppdaterat till modernare tidsanda, det kanske är så.
Oavsett vilket så handlar det om en grupp unga vuxna, inom IT-industrin, som… Som lever, som gör allt sånt där som hör till livet, (gömmer lik, stoppar terrorister, knarkar, ja, ni vet).
Jag kan inte sätt fingret på varför, men jag gillar hans böcker rent allmänt, eventuellt för att dom är så jävla cyniska, innehåller osannolika twists som borde göra dem totalt orealistiska men som istället får dem att kännas som att de utspelar sig nästan granne med mitt liv.

Bubblare:
Aldous Huxley – Brave New World.
Bör läsas av ALLA.

Vilka tio böcker hade inte du varit samma person utan, eller har bara varit jävligt viktiga för dig?