Dagens frukostskiva.

Eria Fachin – My Name Is.

Kommer ni ihåg åttiotalet?
Kommer ni ihåg alla kvinnliga artister med grymma röster som släppte dansplattor? sån där Hi-NRG dansmusik som spelades på nattklubbar och sånt?
Inte?
Eria var en av dem.
Skivan inleds med något som nästan påminner om Marie Fredriksson från ungefär samma tidsperiod (åttiotalets sista neonskrikande år), och bärs upp av en röst i samma klass, men sen går det över till hårdare och tydligare dansbeats med programmerade trummor (eller verkliga trummor som någon ansträngt sig för att få att låta programmerade) av högsta åttiotalskvalitet.
Nej, jag menar inte att dom låter skit, bara att det inte riktigt är min smak när det gäller trummor.
Hennes röst fortsätter vara riktigt jävla bra, och låtarna är, för att vara det dom är, inte dumma, inte dumma alls faktiskt, jag vågar gåså långt som till att påstå att flera av dem skulle kunna bli hits i dagsläget med ganska minimalt remix-jobb, typ att trummorna byttes ut, och att det las på lite scramblereffekter här o var för att ge det äkta moderna DJ-soundet.
Eller så skulle man kunna lägga på lite synth och gitarrmattor och ha en värdig konkurent till Nightwish och alla liknande band, eller så skulle man…
Alltså, på riktigt så är det här sån där musik, eller snarare sån sång som skulle kunna läggas in i nästan vilken sorts musik som helst utan att bli fel, en producents dröm antar jag.
Under vad som kändes som en avde bästa låtarna satt jag och nynnade på Owner of a lonely heart en kort stund innan jag kom påatt det var ju inte den jag lyssnade på… nåja, det fungerade det med.

Men alltså… ja, det här är nog fan bra på något vis.
Jag kommer ge skivan någon eller några lyssningar till, för det finn någonting där som faktiskt tilltalar mig.

Mot slutet av skivan ger det ordentligt dansanta vika för lite mer nästan jazzfunkigt sväng i en Prince-doftande sak och sen lite mer svulstig ballad som hade kunnat vara med i en disneyfilm så klart, det är trots allt slutet av åttiotalet vi pratar om.

Jag är förvånad, jag var beredd på någonting långt värre, men det här har kvaliteter långt utöver vad jag hade väntat mig.