Dagens frukostskiva.

Mimikry – Kryptonit.

Okej, den här har fått gå flera morgnar i rad nu, för det här var långt svårare än planerat, jag har börjat i fel ände när det gäller Mimikry, för… om vi säger såhär, ska man introduceras för Mimikry så är nog inte det här den skiva jag skulle föreslå.
Missförstå mig inte nu, det här är inte en dålig skiva, och den innehåller några av bandets största hits, men, den känns även som om den saknar någonting, till rätt stor del känns det som att den saknar den där riktiga gnistan, som att det är en bra skiva såtillvida att det är nästan övertydligt smarta hooks, refränger som i stort sett viftar med en neonskylt som skriker ut ”HOCKEYREFRÄNG!” eller låtar som med samma neonskylt upplyser om att det är dags att ta fram tändaren och hålla den i luften (den beskrivningen kommer man inte kunna använda många år till, sånt görs inte längre, man använder mobiltelefonen istället…), det är… det känns som om väldigt många låtar är skapade som genomtänkta ”hits” snarare än som bra låtar, jag tror inte att det är vad textraden

”Allt för nöjd men inte stolt”

Åsyftar, men det skulle kunna vara.

Textmässigt så är det flera låtar som, i mitt högst subjektiva tycke, låter som att Hjalle försöker säga att han är missnöjd med sin roll som frontfigur som folk ser upp till, eller åtminstone med den bild som han ger.

”Men jag hatar att ni köper det
Jag fyller era hjärnor med”

Det känns som ett ganska genomgående tema, men det kan vara jag som ser saker som inte finns där, vad vet jag?
Hur som helst, jag skulle avråda från den här som introduktion till bandet, om man inte bara är ute efter givna ”hits”.
Men det är nog en bra skiva egentligen… kommersiellt sett.