Dagens frukostskiva.

Lustans Lakejer – Åkersberga.

Jag säger det på en gång, jag saknar i stort sett helt relation till Lustans Lakejer, jag har hört någon låt då o då i livet så klart, men dom har aldrig betytt något för mig och jag har aldrig satt mig in i dem eller så, jag har ingen vidare koll på deras bakkatalog eller nåt och, ja, det var väl det.

Det här är då deras ”comeback” från -99, jag vet inte om det var ett seriöst projekt eller bara en kul grej att göra comeback.
Men jag vet att det här är svartsynt medelålders synthpop med tydliga rötter i åttiotalet, men med något uppdaterat sound, texter som bjuder på insiktsfull medelålderskris, drömmar om ungdomen, snygga melodier och ett sätt att sjunga som för mina tankar till Rickard Wolf, det är mer berättande än sång, det är inte helt otrevligt, och jag inser mer och mer att jag kanske gillar det här på något vis, och ”Vackra djur gör fula saker tillsammans” är riktigt charmig.
Fan, hela skivan är nog charmig, kanske är det för att jag inte har bra koll på deras tidigare alster, kanske för att jag ser det som en rätt insiktsfull skiva, kanske är det för att jag inte tar den helt på allvar och upplever den som att dom inte heller gör det?
Hur som helst så känns det som en rätt okej tillbakablick till åttiotalets synthpop från slutet av nittiotalets perspektiv.
Det känns även som en skiva som skulle ha varit fruktansvärt dålig om den inte gjorts av någon med samma rötter, får man resonera så? ser jag ut som någon som bryr mig om ifall man får det eller inte?

Jag kommer på mig själv med att vilja lyssna på den här igen, så det ska jag nog göra… någon gång.
Jag tänker däremot inte rekommendera den till någon, för att säga att den är bra är nog egentligen att överdriva, men jag tror mig gilla den ändå.