Dagens frukostskiva

Coca Carola – Läckert.

Första gånger jag hörde Coca Carola så var det tidigare saker jag hörde och det imponerade inte alls, jag hade vänner som var totalt såld på deras ”Tigger och ber” bland annat, men jag gillade den inte särskilt, jag vet inte varför, men så var det.
Men sen hände något, jag råkade se dem live några gånger när dom spelade tillsammans med andra band som jag då gillade, och på scen var dom ju jävligt bra, ungefär samtidigt som jag började inse det så släpptes den här skivan, som jag då med viss tvekan köpte.
Jag har fortfarande inte ångrat mig, trots att deras sångare var en skitdryg jävel, precis som basisten, och deras gitarrist nog bäst beskrevs som jävligt folkskygg, men det var tur att dom åtminstone hade en trevlig trummis.
Sen dess har saker ändrats en aning, gitarristen slutade vara så folkskygg och visade sig istället vara jävligt trevlig, basisten byttes ut, trummisen fortsatte altjämt vara trevlig, sångaren däremot, han fortsätter vara bland det drygaste som stått på en svensk punkscen, och det är svårt att inte älska honom för det.

Den här skivan är nog en av de mest udda som lyckats kvala in under samlingsflaggan ”trallpunk”, jag skulle kalla det för rock’n roll på svenska, särskilt trallvänligt blir det knappt alls med undantag för hiten ”Paintball Boys”. däremot är det gott om tyngre bitar som snarare för tankarna åt metallhållet.
Melodiöst är det däremot, men helt klart mer åt det håll som hårdrock generellt bjuder på än vad punk gör, om man gräver lite i vad de i bandet själva lyssnar på så skulle man antagligen kunna säga att det egentligen är mespop dold bakom distade gitarrer, men det är väl kanske precis det hårdrock oftast är…

Textmässigt så rör vi oss i områden med utanförskap, droger, misslyckad kärlek och en lagom dos med dissande av krig och framför allt religioner, teman som går igenom rätt mycket på alla deras skivor, det här är dock, i mitt tycke såklart, en av de skivor där dom bäst lyckas väva ihop allting till en riktigt bra helhet utan några svaga punkter alls, dom lyckas tillochmed få in ett helt instrumentalt spår utan att det känns fel, DET är en bedrift för ett band som klassas som punk av något slag.
Det här är fortfarande en förbannat bra skiva, med texter och musik som hållit rejält bra.
Har du den inte så skaffa den.